Jag drömde om morfar inatt. Han höll min hand och jag visade honom en massa saker och han var precis lika nyfiken och frågvis som han brukade vara.
Nä vi stod på järntorget, E och jag och väntade på spårvagn (undrar hur mycket tid jag egentligen lägger på att vänta?) så kom det små snöflingor i luften. Inga mjuka fluffiga disneysnöflingor utan vassa iskalla november-i-göteborg-snöflingor som stack i våra ansikten och blåste på diagonalen och som fick mig att allvarligt överväga att emigrera. I mitten av mars hade varit lagom att återvända, lagom till min födelsedag och de första snödropparna och till den där solen som jag nästan befarar aldrig mer kommer att visa sig.
sitting, waiting, wishing
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
emigrera till Lund, vetja. här skiner solen.
(i alla fall idag, annars är vi rätt bra på konceptet motvind, men det borde jag ju inte tala om) :)
Skicka en kommentar