sipping on the sweet nectar

du är nånting som får mig att frivilligt och med glädje och kärlek släppa allt vad jag har för händerna för att närma mig dig, komma till dig eller krypa upp i din famn. jag vet inte om det är odelat positivt, men jag kan inte göra på annat sätt. det är mitt sätt att vara tillsammans med dig.



jag slumrar i soffan, magont och trötthet och du spelar gitarr, du spelar och spelar och ibland blåser du på dina fingrar som blir ömma och såriga. jag skalar potatis, du kladdar med köttfärs och vi gnolar på balladen om fredrik åkare och cecilia lind och vi har glömt hur andra versen börjar men det gör ingenting. vi delar någorlunda rättvist på gp, solen skiner på min nacke och ditt kaffe svalnar om och om igen. det är inte helheterna man minns eller uppskattar mest, det är ögonblicken, känslorna och ögonkasten.

antidote

den här veckan har jag 1) garanterat varit sveriges sketnaste handelsstudent, no doubts at all 2) fått förklarat för mig att jag förväntas fria iår (ordagrant; iår är det skottår, då får kvinnor fria) 3) svarat på föregående kommentar med; skiter jag fullständigt i, jag friar när jag vill
4) stängt in mig i min maskin (nej, det var inte avskildhet jag sökte, skulle bara testa om det gick) 5) gett blanka den i att plugga 6) läst omåttliga mängder Håkan Nesser 7) väntat på att det skulle bli fredag

vilket det är imorgon, och fast jag längtat och väntat så kändes det ändock lite i hjärtat när jag gick från jobbet. jag tycker om folket, för det mesta tycker jag också om arbetsuppgifterna men framförallt tycker jag om människan jag är när jag är där. någon som tror på sig själv, kan en hel del, frågar mycket, är rätt påstridig både när jag vet att jag har rätt och när jag är lite osäker, nån kan man ju alltid lura ;) den som känner många, pratar med alla och trivs alldeles utmärkt.


imorgon blir det avfärd rätt tidigt mot sveriges framsida, med storhandling, hylluppsättning och diverse småplock på schemat, och senare after work på pc med J och grabbarna. jag längtar efter mitt eget hem och en varm kram och någon att somna intill.

i will be waiting on the lee side hiding from the storm

den där känslan som byggs upp i mig när jag inte får svar på mitt närhetstörstande sent-på-kvällen-sms, den som intalar mig saker som inte stämmer och som förstorar från början små känslor till jätteproblem, den känslan tar du bort hur enkelt som helst, med ett par rader i mobilen eller ett sent samtal. jag vet att den är destruktiv och onödig, men jag vet att den kommer att komma tillbaka. ändå är den inte endast av ondo. den får mig att analysera och utvärdera och jag tror att den hjälper mig att inte nöja mig, att kräva lite mer. att inte endast ge utan att få nånting tillbaka. en annan anledning är att du inte är som jag, vilket för övrigt är en jäkla tur, men innan jag lärt känna dig ännu mer kommer den förmodligen finns där, mer eller mindre.



and you can fly through any weather
and I guess any place is better

nytt år. nya tider

Jag ger inga nyårslöften, de gör mig liksom per definition till en karaktärslös människa, men ett par förhållningssätt inför 2008 har jag ändå kostat på mig.

De säger att det kommande året kommer att bli som den första dagen på året, isf blir det nog mest trötthet, sömnlöshet och lite bakisångest. Det låter ju inte helt lysande. 2008 får däremot gärna bli som årets andra dag, idag alltså, för idag har jag varit på topp! Har fått träffa massa snälla och trevliga människor på jobbet, varit extremt effektiv trots att jag hastigt och lustigt blev inslängd i min gamla position som styransvarig, och dessutom blivit lite smått irriterad på en krånglande maskin som jag därefter såg till att förbättra. Det känns skönt att vara lite behövd...

Better together

Helgen har varit singstar och hembakad pizza och rödvin och alldeles för sent isäng och regn mot fönsterrutan och dina armar kring mig i sängen och heta diskussioner mitt i natten och sjunga firom mitt i hockeyn. Det var fnitteront i magen och slummer på soffan och trevligt uppvaknande. Vad mer kan man önska sig?

Let someone in

Ibland undrar jag om vi över huvud taget talar samma språk du och jag...

Emigrera

Jag drömde om morfar inatt. Han höll min hand och jag visade honom en massa saker och han var precis lika nyfiken och frågvis som han brukade vara.

Nä vi stod på järntorget, E och jag och väntade på spårvagn (undrar hur mycket tid jag egentligen lägger på att vänta?) så kom det små snöflingor i luften. Inga mjuka fluffiga disneysnöflingor utan vassa iskalla november-i-göteborg-snöflingor som stack i våra ansikten och blåste på diagonalen och som fick mig att allvarligt överväga att emigrera. I mitten av mars hade varit lagom att återvända, lagom till min födelsedag och de första snödropparna och till den där solen som jag nästan befarar aldrig mer kommer att visa sig.




sitting, waiting, wishing