Bitter; hätsk, oförsonlig, hatfull, hatisk, harmfull, besviken, förgrämd

Jag läser Maria Svelands debutroman Bitterfittan och fylls av ömsom igenkänning, ömsom sorgsenhet, ilska och vemod. Men den mest ihållade känslan är ändå bitterhet. Bitterhet över att kvinnor i Sverige, "världens mest jämställda land" dagligen inte bara drabbas av samhällets ojämlikhet, orättvisor och nedvärderande blickar, utan också ska leva med sin egen känsla av skam över att vi inte räcker till, inte är tillräckligt mycket kvinna, inte beter oss som vi förväntas göra. Pratar för högt, är för kåta, för uppriktiga eller har för mycket egna idéer.

"Hur i hela världen ska vi kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens kan leva jämställt med den vi älskar?" frågar sig Maria Sveland och det är den här delan av boken som klämmer hårdast om mitt hjärta. För vi är så uppfostrade, så stöpta och så inklämda i formen att kvinnor är och ska vara på ett visst sätt att vi många gånger själva bygger på vår ojämställdhet.

Någonting annat som är beklämmande att se är att av alla de kulturrecensenter runt om i Sverige som recenserat Bitterfittan är 100 % kvinnor. Känner männen överhuvudtaget ingen del i debatten, är det inte egentligen de som skulle behöva läsa och begrunda? Många är nog vi kvinnor som känner igen oss mycket väl i Maria Svelands bok, en del av oss kanske tillochmed så mycket att det känns som om den handlade om oss själva, och kanske hade männen upplevt detsamma, de kanske hade känt igen sig i Marias man och hans känslor, tankar och funderingar eller i problematiken som ett nyfött barn orsakar. Om de bara satt sig ner och ägnat en kväll åt att försöka förstå vår bitterhet. Eller så hade de inte känt igen sig, inte insett eller förstått, men då hade iallafall jag börjat tvivla på om den här mannen är den jag vill försöka leva jämställt med.


Förutom att väcka en massa tankar och känslor hos mig fick boken mig även att komma på ett nytt ord. Att bittra, alltså att känne bitterhet. J ringde häromkvällen och frågade vad jag gjorde, och jag svarade att jag bittrade. Han tyckte det lät lite sorgligt men jag tycker snarare att det kan vara nyttigt att lägga sig i fosterställning emellanåt och enbart vara bitter och arg på allt och alla, bara man kan ta sig upp därifrån sen och kan njuta av allt vi faktiskt tycker om och de framsteg vi faktiskt gör inom jämställdheten.






För övrigt funderar jag på huruvida det ur ett företagsekonomiskt perspektiv kan vara försvarbart att inte antsälla kvinnor, eftersom vår fortfarande lön fortfarande är ett antal tusenlappar lägre än männens för att utföra samma typ av arbete.

Inte för kärleks skull

Med rödvinsläppar och 90-talsballader på stereon dansar vi tryckare på ditt knarrande parkettgolv och det är egentligen alldeles för sent för en vanlig vardag men alldeles för tidigt för att gå och lägga sig. På morgonen gör vi modern konst av våra kroppar på sängen och det blir bråttom så mackan blir i farten och när jag springer ifatt bussen så känner jag inte kylan för inuti är det varmt.





du får om du vill
det blir trångt för min soffa är smal
men den rymmer en dans

Such great hights

eller; männen i mitt liv


Jag undrar om det är ett sammanträffande att två av de män jag lyckats träffa bor bara ett stenkast ifrån varandra, trots att ju Göteborg är relativt stort. Jag undrar också om det är ett sammanträffande att två andra män som betytt mycket i mitt liv råkar ha samma födelsedag, som dessutom nästan råkar sammanfalla med min egen.


Igår var det nästan sommarvärme i luften och när jag lämnat syster yster på centralen strövade jag och J bort mot haga. Drack kaffe respektive choklad och drömde om att ha en lägenhet utmed de små kullerstensgatorna. Kvällen tillbringades framför en film och med göteborgs största pizza. J hade intervju med nåt trafikkontor tidigt i morse men jag låg kvar och hörde honom greja i köket och fick en hejdåpuss innan han gick. Sov ett par timmar till och vandrade hemåt för att plugga. Och nu sitter jag här...

Järnspöken

Göteborg är regn, jag har huvudvärk och mitt stora braiga paraply ramlar sönder i atomer bara man tittar på det. Men lägenheten är nystädad, trafikpolitikkompendiet (aka felstavningshäftet) är äntligen utläst och jag har en halv låda glass kvar i frysen.

produktivitet

Ambitionen från igår om att stiga upp tidigt för att hinna med så mycket som möjligt av projektet på förmiddagen går... sådär. Datorn har jag visserligen startat (uppenbarligen) men jag befinner mig fortfarande i sängen och om känner jag mig själv rätt så lär jag stanna kvar i sängen en bra stund till. Det är inte det att det att det inte är intressant, för det är det, men det är så jäkla svårt att sätta igång. När man väl är inne i det så är det inga problem, det är själva igångsättningsfasen som tar emot. Det är på grund av det här som jag mycket hellre pluggar till prov än skriver inlämningsarbeten...

Imorgon kommer syster yster på besök och stannar till söndag eftermiddag. Det får bli shopping och bio, trots att ekonomin är lite svajig just för tillfället. J har haft fullt upp hela veckan, men på söndag (!) kan vi nog ses. Jag saknar honom...

freelove

Göteborg visade upp sig från sin absolut sämsta sida imorse, med regn och rusk och iskyla, som tackochlov förbyttes mot solsken och riktigt hyggligt promenadväder framåt lunchen, vilken avnjöts på café vasa med E och S och god pastasallad. Tanken var projektstudier men det blev mest allmänt prat och fnitter om jag ska vara helt ärlig. Väl hemma igen har produktiviteten återigen nått nya bottenrekord, men jag skyller på att jag laddar mentalt inför den stora bowlingkampen ikväll. Eftersom det var typ 4 år sen jag bowlade sist så hoppas jag verkligen att E och S har goda bowlingskills, annars lär det bli svårt att slå grabbarna.




you've got to take this moment
then let it slip away
let go of complicated feelings
then there's no price to pay

Warm fronts

Njutningen ligger i att långsamvandra från johanneberg, nerför eklandagatan, över korsvägen och längs skånegatan, ända hem till min egen lägenhet, med en varm hand i min. Att halvslumra i soffan framför mtv unplugged med dina mjuka oasisnynningar i örat. Att somna på din arm med din hand i mitt hår. Att gå ut och köpa frallor och gp och kaffe som måste mikras när vi kommer hem för det är en bit att gå, att äta frukost i all oändlighet och att krypa ner en stund till i sängen, bara för att det är söndag och bara för att vi vill. Att fika med E och S och säga: helgen kunde inte varit bättre. Det är njutning.

Brunnsparken

Jag har såriga benhinnor, bakismage och imorgon ska jag stiga upp klockan 5. Men det är höstljumt och soligt, kräftskivan igår var utomordentligt trevlig och imorgon får jag träffa de efterlängtade på jobbet. Imorgon kväll ska jag krypa ner i min egen säng i min egen lägenhet och lyssna på en speciell låt och minnas speciella tankar och känna mig priviligerad och lite utvald och slutkörd men alldeles nöjd.

Kaos

Nej, det har inte gått en tromb genom min lägenhet, inte heller har det utspelats ett tredje världskrig. Det är bara två personer som
ätit middag, och följdaktligen var ingen intresserad av att ta disken efteråt ;-)

When the nights turn cold

Nu har jag väntat på min kurslitteratur som är beställd från adlibirs alldeles för länge. Längtar nästan efter den där tjocka boken, och man ska ju ta vara på de (få) ambitiösa infallen, och så har jag inte ens fått boken än!

Föreläsningen idag var mycket bra, så himla kul att kunna relatera till det de pratar om och känna igen sig i problematiken. Fortsätter det bara såhär så kan nog dethär bli hur bra som helst. Imorgon ska vi vara ytterst ambitiösa och flitiga och träffas i skolan för att dra upp lite riktlinjer och tidsplanering för det kommande projektet, det är inte så stort men kväver ändock lite planering.


Jag tycker INTE om kylan och mörkret som den kommande årstiden medför. Den här tiden är den allra mest vemodiga på hela året, dagarna blir kortare, kallare och dystrare. Man kräver tända stearinljus, tjock filt i soffan och allra helst någon att krypa upp bredvid. Får jag det så kan jag väl motvilligt erkänna att det är lite mysigt med mörka kvällar...

Om tiden vill ifatt

Jaha, då börjar man skolan imorgon då, efter två år känns det ju lite som om man kan ha råkat glömma allting man nånsin lärt sig, men det ska nog gå vägen. Dagen har tillbringats i sängen och soffans lugn vrå, lite glass slank ner framåt kvällen och J spelade så fint på gitarren. Matvanorna är fortfarande inte riktigt som de borde, men nu väntar ju en tid med (förhoppningsvis) lite mer regelbundna tider så det ska nog ordna sig det med.




din röst, din blick, ditt skratt
du har ögon som berusar en natt