Intensiv helg, intensiv bakfylla. Intensivt umgänge i liten lägenhet med mycket folk och ett stycke födelsedagsbarn. Tidig uppstigning med gp, apelsinjuice och ostmackor, sittande i kök delvis belägrat efter meatmeet, nattamat och alltför lite tid över för städning och iordninghållande. Jag traskande hemåt i gårdagens utgångskläder och J i bil på väg till hunnebo med mor och syster och ett stycke bubbelpool. Jag är inte avundsjuk. Om någon timme 75 minuters step-up. Allting känns lite tydligare och lugnare, om än inte fullkomligt uttalat.
Mölndalsån är (inte full med Preppens blå som i visan) utan flytande gul-röd-bruna höstlöv och gårdagens sommarsol värmde bort en del av bakfyllan och mildrade mitt vemod något. Promenaden nerför eklandagatan har varit bra mycket otrevligare än idag, söndagstidigt och stillsamt och ifred med mina egna trötta tankar.
så, han sjunger sina sånger igen.
och du ler åt hans iver.
och när du säger; det ljusnar min vän,
ja då sitter han redan och skriver:
ljuset blir större när natten tar form,
och värmen blir mer värd i storm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar